Ja, läsaren är helt och hållet, utan tvekan helt bombad. I alla fall när personen i fråga läser din berättelsen. Han eller hon vet ingenting om det su skriver, därför måste man vara tydlig. Du har en tydlig bild av det hela i ditt huvud. I ditt huvud. Inte i läsarens. Därför måste man se till att få ner allt på papper. 

 Du som författare bildar till exempel en tydlig bild av din huvudkaraktär. Hon har kortklippt, knallrosa hår och stor fet mask till näsa, och dessutom är hon kort och så smal att revbenen sticker ut. Många glömmer att beskriva sina karaktärer. Då vet inte läsaren att den karaktär ser ut så. (Fast jag tvivlar att någon skulle vilja ha en sådan huvudkaraktär, men vad vet jag...) 

 Många skriver inte heller om omgivningen, vilket leder till att medan läsaren trodde att ni befann er utomhus så tar en av karaktärerna plötsligt fram en stekpanna ur ett skåp och bankar en annan i huvudet. 

 Det här är bara några exempel på vad som kan hända när man tror att läsaren kan läsa tankar. Man ska alltså underskatta läsaren. Läsaren är inskränkt, dum, enfaldig, trög, ointelligent, obegåvad, fåraktig, IQ-befriad, knäpp, pucko, blåst, pantad, hjärndöd, idiotisk, bombad... och så vidare. Helt och hållet dum i huvudet. Kom ihåg det. Du måste förklara allt i minsta detalj. 

 Sammanfattning: Läsaren är dum i huvudet, alltså måste du förklara allt för den. 

//The Author

 P.S. Jag vill bara lägga till att jag inte menar att läsare är dumma i huvudet, utan att det är så man som författare ska tänka. Det här är inget personangrepp.D.S.