Ja, varför döpte jag del 3 till slutet? Det är inte slut än, jag lovar. Det är så att man bör veta vad slutet på berättelsen är innan man börjar skriva den.

 Att bestämma sig för hur berättelsen ska sluta innan man har gjort början, mitten och ... jaa, allt, kan vara ganska svårt. Jag är inte särskilt duktig på det själv. Men det kan ändå vara bra att göra det. Då vet man vart man är på väg. Det är som att gå på en väg. Det är mycket jobbigare att gå hela den långa vägen om man inte vet hur det ska sluta, eller hur? 

 Man kan dessutom planera början och mitten på ett mycket bättre sätt när man vet vart man är på väg. Man kan på ett helt annat sätt knyta ihop berättelsen och få den riktigt bra. 

 Det är självklart inte så att man måste bestämma i minsta detalj hur slutet ska se ut. Då kan man ju bara skriva slutet med en gång! Nej, det är snarare så att man bör ha en vision eller ett mål. Man borde ha målat upp situationen i slutscenen och bygga frågor runt den. Vem är med? Var är de? Hur tog de sig dit? Och allra viktigast är: vad hände tidigare? Hur påverkar det förflutna det som händer nu? Om man har dessa frågor har man riktlinjer för åt vilket håll berättelsen ska röra sig. 

 Sammanfattning: Tänk ut hur berättelsen ska sluta innan du börjar skriva. 

//The Author