När man skriver en roman är det viktigt att man inte bara vräker ur sig orden, utan att man tänker efter ofta. Man behöver ju inte tänka hela tiden. Ibland forsar ju orden bara ur en! Då kan man ju inte tänka efter. Men sedan kan man det. Flodvågen kan ju inte hålla i sig för alltid? (Fast ibland hoppas man ju det såklart...) 

 När flodvågen väl är över är det dags att gå tillbaka och städa. Om man skriver riktigt fort kan det ofta finnas ord som klfdj och oifd i texten. Dessutom kan det finnas delar som du inte alls tycker är lika bra idag som de var igår. Var då inte rädd att radera text och skriva om den. Du kan till och med ta bort delar och inte skriva dit dem igen. Det är ingen annan än du som vet att de någonsin har varit där! Är du osäker på om en del är bra eller inte kan du vänta några dagar och sedan gå tillbaka dit igen. Då har du hunnit glömma bort det och får då ett nytt intryck av texten när du läser den på nytt.

 Se också till att du inte går tillbaka i texten bara en gång. Du bör läsa texten 10 gånger! Kanske till och med 20. Jag lovar att varje gång kommer du att hitta någon liten detalj som du inte sett tidigare. Kanske bara något litet ord som du kan ändra för att få texten 10 gånger bättre. Så om du läser texten 20 gånger och gör den 10 gånger bättre varje gång, hur bra blir den då? 10x20=asgrym. 

 Nej, men om vi ska vara lite allvarliga då. Ju fler gånger man läser texten desto bättre blir den. Det kan jag slå vad om. Så läs din text hundratals gånger, hur tjatigt det än blir. 

Sammanfattning: Var inte rädd för att ta bort text och att skriva om den. (Det är bara du som vet hur den var från början!) Och läs din text. Läs, läs, läs, läs och LÄS! Den blir bättre varje gång. 

//The Author