Nu ska vi bli lite tråkiga och prata om grammatik, men det är faktiskt väldigt viktigt att man får vissa delar rätt när man skriver och jag har märkt att vissa människor har problem med det här. 

Tempus handlar om vilket tidsperspektiv man använder när man skriver. Händer det man skriver om just nu eller har det redan hänt? 

"Jag går till affären." (Nutid)

"Jag gick till affären." (Dåtid)

Ganska ofta råkar skribenter byta tempus mitt i berättelsen, vilket blir väldigt konstigt. 

"Jag gick till affären medan du kör bil dit." 

Märkte du hur konstigt det där blev? Försök hålla dig till ett tempus. 

Perspektiv handlar helt enkelt om vem det är som berättar. Det finns tre huvudformer: Jag-form, han/hon-form eller en allvetande berättare. Om det är Jag som berättar kan det se ut så här: 

"Jag gick till affären och köpte en stek. Där träffade jag Johanna som såg fundersam ut." 

Det är då Jag som berättar och man vet bara vad som händer i huvudet på Mig. Alla andra runt omkring har sina egna tankar som jag inte kan se. Använder man däremot han/hon-form kan det se ut så här: 

"Han gick till affären och köpte en stek. Där träffande han Johanna som såg fundersam ut." 

Man befinner sig fortfarande bara i huvudet på en person och kan höra andra karaktärers tankar. Så här ser det ut om man använder sig av ett allvetande berättarperspektiv: 

"Han gick till affären och köpte en stek. Där träffade han Johanna som funderade över vad hon skulle äta till middag." 

Notera att man plötsligt kunde se vad Johanna funderade över. Man ser alltså vad alla karaktärerna tänker. Det vanligaste är att man har jag-form eller han/hon-form eftersom det blir lite rörigt med en allvetande berättare. 

Sammanfattning: Se till att hålla dig till ett tempus (ett tidsperspektiv) och var noga med att inte byta berättarperspektiv. 

//The Author

 Ganska tidigt i berättelsen bör man presentera vad konflikten kommer att vara. Kanske inte nödvändligtvis i första kapitlet, men någon gång i början. 

 Att ge ledtrådar till vad handlingen i berättelsen ska vara är en väldigt viktig del i att få läsaren intresserad. Alltså måste man avslöja det tidigt. Man behöver ju inte hamna mitt in i all action direkt, men med små ledtrådar och avslöjanden kan man få läsaren intresserad. Är det zombieapokalyps? - Börja skriva något om ett virus. Är det en kärlekshistoria? - presentera de båda älskarna och deras attraktion. 

 En konflikt kan dessutom vara många olika saker. Det kan vara en konflikt mellan en god och en ond sida. Det kan vara en inre konflikt eller en konflikt mellan flera sidor där man inte riktigt vet vem som är ond eller god. 

 En konflikt mellan en ond och en god sida är en ganska tydlig historia. Harry Potter måste besegra Voldemort, Luke Skywalker måste besegra Darth Vader. Det är alltså enkelt att veta vem man hejar på och vem som man hatar. 

När det handlar om en inre konflikt blir det lite mer komplicerat. Ska jag välja det här alternativet eller det här? Alltså en konflikt som pågår inuti karaktären själv. 

Den tredje sortens konflikt är kanska svår att få till eftersom man då måste se till att läsaren tycker om folk från flera olika sidor. Men det är samtidigt lite mer intressant att läsa den här sortens konflikt eftersom man inte riktigt är säker på vem som kommer att vinna när det hela är slut.

Man kan dessutom kombinera olika sorters konflikter i samma berättelse. Både en ond/god situation och ett inre dilemma. Det blir lite mer invecklat, men roligare att läsa.

Sammanfattning: Se till att presentera konflikten tidigt i berättelsen och att vara noggrann med vad för sorts konflikt det är. 

//The Author

P.S Det blev visst en ganska lång paus... D.S. 

 Ibland har man bara ingen inspiration alls. I dessa situationer väljer många att fortsätta skriva ändå, på grund av att man har en blogg eller så där man publicerar sina historier. Men om jag ska vara ärlig så blir det ofta skräp.

 "Riktiga författare" (alltså sådana som är kända och har skrivit många böcker) har också perioder då de inte har några idéer. Har ni märkt att de ofta bara ger ut en bok om året eller till och med en bok på två-tre år? Rom byggdes inte på en dag säger jag då. De där "riktiga författarna" tar pauser. De väntar tills de har fått idéer. De bör du också göra. 

 Om man fortsätter skriva, trots att man inte har någon inspiration blir texten ofta enformig och tråkig. Inga händelser, inget nytt... Bara massa skit, rent ut sagt. Man kan inte pressa fram idéer när det inte finns några. 

 Om man istället tar en paus kan man få nya idéer. Låt hjärnan bearbeta historien och skapa en fortsättning. Det spelar ingen roll hur lång pausen är. Den kan vara en dag, en vecka eller ett halvår. Det är ingen som kan pressa dig till att skriva! 

Sammanfattning: Ta en paus så fort du känner att du har fått idétorka. Inspirationen kommer när den har lust!

//The Author

P.S På tal om pauser och idétorka så kommer jag att ta en paus på några dagar. Är tillbaka så snart jag fått något att skiva om. D.S. 

 I ett tidigare inlägg skrev jag om att man ska vara noggrann med detaljer, men det finns också något som heter "För mycket detaljer". 

 Det finns ganska många sett att "överkrydda" sina meningar på. Många klämmer till exempel in massa ord som inte behöver vara där och vissa andra skriver saker lite väl ingående... 

 När man överkryddar enligt mitt första exempel kan det se ut så här:

  "Alla nickar till innan vi går till hallen där jag sätter på mig ett par vita sandaletter, och Kevin och Lucas sätter på sig sina älskade Nike skor." (citat från den här bloggen.)  

 Ingen bryr sig vad karaktärerna har för skor, om det inte kommer att hända något viktigt med skorna sedan. Till exempel Askungens glassko. Så här hade jag skrivit:  "Sedan gick vi ut i hallen och tog på oss våra skor." 

När man överkryddar enligt mitt andra exempel:

 "Med ett utdraget suck strippar jag av mig kläderna och stiger in under det ånghetta vattnet. När varje millimeter av mig är blöt, stiger jag ut en bit från det rinnande vattnet och tar schampoflaskan för att lägga ett klick av den äppelluktande schampot i min hand och börjar massera det in i håret. Snart står jag under vattnet igen och sköljer noga ut schampot, innan jag börjar om processen igen fast denna gång med balsam. När jag väl är klar sträcker jag mig efter handduken som hänger på kroken, mittemot handfatet och börjar torka mig. Jag drar fram ännu en handduk från skåpet under handfatet och gör den till en turban på huvudet medans den andra handduken är lindat runt kroppen, och stiger ut." (citat från samma blogg) 

  Ignorera den dåliga grammatiken och stavningen och fokusera istället på innehållet. Så här hade jag skrivit det här: "Jag tog en lång, varm dusch." 

 Två typiska exempel på vad jag kallar överkryddning.

 Sammanfattning: Skriv inte för mycket detaljer om det inte är nödvändigt. Ingen vill veta vad du har för skor om det inte har betydelse senare, och de flesta människor vet hur man använder en dusch! 

//The Author

 När man börjat skriva sin berättelse är det lätt att man rusar iväg för att komma fram till handlingen så snabbt som möjligt. Det är då lätt att läsaren inte riktigt hänger med och blir förvirrad. Kom ihåg att läsaren är korkad, som jag skrev i ett tidigare inlägg. 

 Ta varje steg för sig och beskriv det noggrant. Läs sedan igenom det noggrant, ord för ord, och se så att du själv förstår vad du har skrivit. Om du inte gör det bör du ändra på och lägga till några ord så att texten blir begriplig. Var inte för kortfattad, utan skriv ut texten så att det blir lätt att följa med i vad som händer. 

 Ett exempel är när man skriver actionscener. Då vill man att allt ska hända fort och att det ska vara, jaa, actionfyllt. då skriver man gärna rysligt fort och kastar sig förbi alla små bitar som kan vara viktiga. Detta har jag själv upplevt. Man får komma ihåg att det går fortare att läsa en text än att skriva den, alltså - TA DET LUGNT! 

Sammanfattning: Det går fortare för läsaren att läsa igenom din text än vad det tar för dig att skriva den. Ta det lugnt och få med alla detaljer. Var noggrann. 

//The Author

 Ja, läsaren är helt och hållet, utan tvekan helt bombad. I alla fall när personen i fråga läser din berättelsen. Han eller hon vet ingenting om det su skriver, därför måste man vara tydlig. Du har en tydlig bild av det hela i ditt huvud. I ditt huvud. Inte i läsarens. Därför måste man se till att få ner allt på papper. 

 Du som författare bildar till exempel en tydlig bild av din huvudkaraktär. Hon har kortklippt, knallrosa hår och stor fet mask till näsa, och dessutom är hon kort och så smal att revbenen sticker ut. Många glömmer att beskriva sina karaktärer. Då vet inte läsaren att den karaktär ser ut så. (Fast jag tvivlar att någon skulle vilja ha en sådan huvudkaraktär, men vad vet jag...) 

 Många skriver inte heller om omgivningen, vilket leder till att medan läsaren trodde att ni befann er utomhus så tar en av karaktärerna plötsligt fram en stekpanna ur ett skåp och bankar en annan i huvudet. 

 Det här är bara några exempel på vad som kan hända när man tror att läsaren kan läsa tankar. Man ska alltså underskatta läsaren. Läsaren är inskränkt, dum, enfaldig, trög, ointelligent, obegåvad, fåraktig, IQ-befriad, knäpp, pucko, blåst, pantad, hjärndöd, idiotisk, bombad... och så vidare. Helt och hållet dum i huvudet. Kom ihåg det. Du måste förklara allt i minsta detalj. 

 Sammanfattning: Läsaren är dum i huvudet, alltså måste du förklara allt för den. 

//The Author

 P.S. Jag vill bara lägga till att jag inte menar att läsare är dumma i huvudet, utan att det är så man som författare ska tänka. Det här är inget personangrepp.D.S. 

 När man skriver en roman är det viktigt att man inte bara vräker ur sig orden, utan att man tänker efter ofta. Man behöver ju inte tänka hela tiden. Ibland forsar ju orden bara ur en! Då kan man ju inte tänka efter. Men sedan kan man det. Flodvågen kan ju inte hålla i sig för alltid? (Fast ibland hoppas man ju det såklart...) 

 När flodvågen väl är över är det dags att gå tillbaka och städa. Om man skriver riktigt fort kan det ofta finnas ord som klfdj och oifd i texten. Dessutom kan det finnas delar som du inte alls tycker är lika bra idag som de var igår. Var då inte rädd att radera text och skriva om den. Du kan till och med ta bort delar och inte skriva dit dem igen. Det är ingen annan än du som vet att de någonsin har varit där! Är du osäker på om en del är bra eller inte kan du vänta några dagar och sedan gå tillbaka dit igen. Då har du hunnit glömma bort det och får då ett nytt intryck av texten när du läser den på nytt.

 Se också till att du inte går tillbaka i texten bara en gång. Du bör läsa texten 10 gånger! Kanske till och med 20. Jag lovar att varje gång kommer du att hitta någon liten detalj som du inte sett tidigare. Kanske bara något litet ord som du kan ändra för att få texten 10 gånger bättre. Så om du läser texten 20 gånger och gör den 10 gånger bättre varje gång, hur bra blir den då? 10x20=asgrym. 

 Nej, men om vi ska vara lite allvarliga då. Ju fler gånger man läser texten desto bättre blir den. Det kan jag slå vad om. Så läs din text hundratals gånger, hur tjatigt det än blir. 

Sammanfattning: Var inte rädd för att ta bort text och att skriva om den. (Det är bara du som vet hur den var från början!) Och läs din text. Läs, läs, läs, läs och LÄS! Den blir bättre varje gång. 

//The Author

 Att börja skriva kapitel 1 kan vara oerhört svårt, vilket jag har skrivit tidigare. När man ska skriva en berättelsen är det inte så ofta man får upp en början i huvudet, utan det man får upp är oftast själva handlingen. 

 Det som bör finnas med i kapitel 1 är i alla fall en presentation av karaktären. Vem handlar berättelsen om? Dessutom måste man intressera läsaren, vilket är det viktigaste av allt. Hur gör man det? Det vet faktiskt inte jag. Det beror på vilken sorts berättelse det är och vad handlingen är. Ett tips är att skriva kapitel 1 och sedan låta det vara i några dagar. Sedan när man läser det igen märker man ofta om det är intressant eller inte. Skulle jag själv vilja läsa vidare på den här historien? Sedan bör det också finnas en liten beskrivning av miljön. Var befinner vi oss? Hur bor personen? Har personen fiender? Vänner? Familj? Problem?

 Om du äger en blogg som du vill lägga ut din roman på rekommenderar jag inte att lägga ut kapitel 1 direkt när det är klart. Det kan hända att saker längre fram som du kommer på inte riktigt stämmer överens med början eller att du helt och hållet vill skriva om kapitel 1. Om folk redan har läst kapitel 1, 2, 3... så kan man ju inte riktigt ändra hela början, utan då får det vara som det är. Har man då inte lagt ut något än så kan man alltid skriva om saker och ting. 

 Sammanfattning: Besvara frågorna: Vad handlar berättelsen om?; Var befinner vi oss?; Hur bor personen?; Vad har personen för vänner, fiender och problem? Och när du själv läst igenom kapitel 1: Skulle jag vilja läsa den här berättelsen? Och publicera inte innan du är 125% säker på att det är så du vill ha det. 

//The Author