Nu ska vi bli lite tråkiga och prata om grammatik, men det är faktiskt väldigt viktigt att man får vissa delar rätt när man skriver och jag har märkt att vissa människor har problem med det här. 

Tempus handlar om vilket tidsperspektiv man använder när man skriver. Händer det man skriver om just nu eller har det redan hänt? 

"Jag går till affären." (Nutid)

"Jag gick till affären." (Dåtid)

Ganska ofta råkar skribenter byta tempus mitt i berättelsen, vilket blir väldigt konstigt. 

"Jag gick till affären medan du kör bil dit." 

Märkte du hur konstigt det där blev? Försök hålla dig till ett tempus. 

Perspektiv handlar helt enkelt om vem det är som berättar. Det finns tre huvudformer: Jag-form, han/hon-form eller en allvetande berättare. Om det är Jag som berättar kan det se ut så här: 

"Jag gick till affären och köpte en stek. Där träffade jag Johanna som såg fundersam ut." 

Det är då Jag som berättar och man vet bara vad som händer i huvudet på Mig. Alla andra runt omkring har sina egna tankar som jag inte kan se. Använder man däremot han/hon-form kan det se ut så här: 

"Han gick till affären och köpte en stek. Där träffande han Johanna som såg fundersam ut." 

Man befinner sig fortfarande bara i huvudet på en person och kan höra andra karaktärers tankar. Så här ser det ut om man använder sig av ett allvetande berättarperspektiv: 

"Han gick till affären och köpte en stek. Där träffade han Johanna som funderade över vad hon skulle äta till middag." 

Notera att man plötsligt kunde se vad Johanna funderade över. Man ser alltså vad alla karaktärerna tänker. Det vanligaste är att man har jag-form eller han/hon-form eftersom det blir lite rörigt med en allvetande berättare. 

Sammanfattning: Se till att hålla dig till ett tempus (ett tidsperspektiv) och var noga med att inte byta berättarperspektiv. 

//The Author